Ellen Matilda

Hösten – när den plötsligt fyller rummet
Slutar på jobbet, utlasad. Får nötter till avskedsfika inte en utan två gånger. Känner mig uppskattad, rörd, härlig, tacksam och ledsen. Smiter tjugo minuter tidigare den sista kvällen. Går nedför trapporna, längs korridoren, ut ur TV-huset. Tänker att "ja, nu skulle jag kunna gråta", men hinner inte överväga möjligheten närmare. Utanför entrén står en taxi och väntar. Tillsammans med en kollega och en pratsam chaufför som har köpt lägenheter till sina barn och ett hus i Spanien till sig själv och "frugan" är jag snart framme på Stureplan. En kort stund senare består tillvaron av bubbel och skvaller i lilla baren på Riche. Jag känner mig inte hundra procent rätt med en tygpåse innehållandes en tom matlåda hängandes över axeln, men bortsett från det!
Är ledig en helg för första gången på fler veckor. Skriver att göra-listor, tvättar, sover, spelar boule. Låter ett frisörbesök inneha måndagens huvudroll och ger birollen till "att packa till New York". När tisdagen den 15 augusti är kommen möter jag min familj på Arlanda. Jag ogillar starkt att flyga och längtar till den falska vardagstryggheten på Valhallavägen redan innan vi är över Island. 
I fem dagar handlar livet om att äta frukost i Soho, promenera till Williamsburg, tillbaka över Brooklyn bridge, dricka cava på takbarer, utforska Central park, fira pappas födelsedag och gå på jazzklubb. Bland annat! I fem dagar handlar livet också om att överleva att bo i ett tjugo kvadratmeter stort hotellrum med familjemedlemmar som jag inte delat bostad med på fyra år. Vi fixar det! Men jag är inte ledsen när vi skiljs åt på Arlanda. 
Kommer hem en måndag klockan 09. Har missat en hel natts sömn men är fast besluten att hålla mig vaken till kvällen. För att sysselsätta mig med något städar jag mitt badrumsskåp för första gången på säkert ett halvår. Aktiviteten sker till minst femton varv av "Got my mind set on you" med George Harrison, en låt som jag aldrig tidigare har lyssnat på. Normal reaktion på utebliven sömn? Tveksamt.
Känner mig för gammal för Popaganda men går dit ändå och älskar alt-J. Blir uppfylld av intryck, är trött efter gårdagen, åker hem tidigt och struntar i Tove Lo. 
Springer i Hagaparken, på Djurgården och Kungsholmen. Råkar anmäla Hjorthagens löpning till Lidingöloppet och blir nervös. Planerar in att åka dit och provspringa lite.. kanske.. heh.. 
Skriver ansökningar, går på intervjuer, väntar, får hjärtklappning varje gång telefonen ringer.