Ellen Matilda

Jag ska flytta till Vasastan!!
Vänner, vänner, vänner. Vilken vecka det har varit!! Spikrakt uppåt, precis som när jag var liten och gick till skolsyster för att mäta mig - 124 centimeter i ettan, 132 i tvåan, okänt i trean, 142 i fyran, 150 i femman, 155 i sexan, 160 i sjuan, 164 i åttan, 165 i nian, 166 på gymnasiet och resten av livet (eller i alla fall till den dagen jag blir gammal och krokig) (och ja, jag har hyfsat minne). Nu till saken:  Lägenheten som jag och Madde kollade på i söndags - den är miiiiiin. Och pappas, såklart. 13.54 i tisdags, mitt under pågående sökning efter vetenskapliga artiklar till C-uppsatsen, fick jag ett sms som meddelade att det var klart. Drygt två timmar senare satt jag på mäklarens kontor och skrev kontrakt. Vilken störd lycka, kan fortfarande inte riktigt ta in att det är på riktigt, men den 18 december flyttar jag till Vasastan. Detta spontanfirades en aning i onsdags, då Tuva och Filip bjöd över mig på vinkväll. Senare kom Jocke och så drack vi gt:s med gurka i. Föredrar nog utan, men ändå bättre än att ha i paprika.. Okej, lördag idag. Tanken är att plugga, plugga, plugga + gå på fest. Hoppas att ni får en bra helg! PUSS Från le vinkväll IMG_2903
Ett utdrag från en söndag
Hej allesammans. Tänkte skriva några rader till er igår, men sedan fick jag massa ont i magen och ville bara ligga på min säng och se Solsidan. Så det gjorde jag. I övrigt var söndagsdygnet trevligt med krisp i luften, lägenhetsvisning i Vasastan och kvalitetstid med Madde. Utöver boendespaningen ägnade vi oss åt fika och ett idogt halsduks- och mössletande - som gav frukt! Eller vad man nu brukar säga? Jag fick i alla fall med mig en halsduk hem från & Other stories, och Madde hittade till slut en vinröd mössa. Hurra! FullSizeRender
Ej den mest fantastiska av veckor
Hejhej. En vecka som humörmässigt varit skit lider mot sitt slut. Oj, oj, oj, vad det känns skönt. Inte för att det är alldeles säkert att jag kommer att vara gladare nästa vecka, men surare kan jag nog i alla fall inte bli. :)) Tror att jag och Tuva ringade in veckans problem rätt bra när jag hälsade på henne på Samsøe tidigare idag. Vi snackade om hur tomt, ångestfyllt och TRIST det känns när man inte har något konkret att se fram emot. Som Tuva sa: "Jag lever för att se fram emot saker". Och ja, det är ju det man gör. Tomheten när glädjeämnena i kalendern är förbi är inte nådig, särskilt inte om man länge längtat efter något. Just nu är min tillvaro på väg att förvandlas till ett uppsatsträsk, så vad jag ska se fram emot vet jag inte riktigt. Min deppiga sinnesstämning till trots har veckan bjudit på en del kul grejer. I onsdags åt jag och Madde delikat mat på Chutney + såg bästa Hanna och Martin köra livepodd på Bonden bar. Och angående the little C-uppsats har Lydia och jag tjuvstartat kapitlet "Tidigare forskning", det vill säga börjat läsa och sammanfatta olika studier och böcker. Detta är massa positivt då "försprånget" rimligen bör göra att vi kan undvika stress och panik längre fram. Nu lyssnar jag på Ambitions med Donkeyboy, en höstlåt som trots att den är från 00-talet är catchy-catchy-bra. Tips, tips, tips till er, men orkar inte länka så ni får söka reda på den själva. KRAM image1