Ellen Matilda

Läggdags
Nu är det kväll och tack och god natt. Japp, ska nog alldeles strax krypa ned i sängen och lyssna på Tack som fans senaste pod, ett avsnitt vid namn I Tyskland käkar de wurstar. Alltså alla borde lyssna på deras podcasts, de är så himla trevliga och hjärtvärmande. Opretentiösa. Ja, det var väl allt. Tack och god natt.
Ledigt och hektiskt
Hejsan. Vilken dag detta är, näst intill ledig men ändå väldigt hektisk. Jag har vaknat, ätit frukost, ringt ett sådant där jättejobbigt samtal till vårdcentralen (tur att det ger vuxenpoäng i alla fall), klippt gräs, bråkat med gräsklipparen för att den inte vill starta i trädgårdsdel nummer två, fått ont i nacken, tagit hjälp av mamma som kom hem på lunch och drog i gång den lilla maskinen på första försöket, klippt färdigt, sprungit, duschat och hetsat till skolan. Ehm ja. När jag kom tillbaka från min löprunda, hur svettig och motorgräsklippig som helst, fick jag sms om att dagens enda lektion var flyttad till 13.30. Alltså bara en timme på mig, vilket gjorde att den mysiga balkonglunchen fick se sig inställd. Efter dusch och fix åt jag i stället stående i köket, för att sedan gå upp till skolan för en tjugo minuter lång kursutvärdering. Värt! Nu ser jag ut som att jag har blivit uppäten av en jättebamsing till katt, som fått magknip och även spytt upp mig igen. Ska försöka råda bot på detta och sedan dra upp på stan och möta Cajset. Vi  ses!
Snabba tankar och lika hastiga spårbyten
Måste bara kasta in en snabb tanke som jag har tänkt också, en om att bry sig om människor fastän man inte känner dem längre och inte heller har gjort det på ett ganska bra tag. Har jag ens känt dem någon gång, och varför bryr jag mig? Det är säkert helt jättemänskligt, men det.. bekymrar mig ändå. Eller nä, det är ju bra att jag har ett hjärta och så vidare, men ändå. Kanske är det bara fint att jag sparar dessa individer nära och på samma gång långt bort, om ni förstår vad jag menar. Mm, kanske - kanske att det är det och kanske att ni förstår. För att byta spår och undvika att avsluta mitt just påbörjade resonemang: Sjukaste som hände nu var i alla fall att det började lukta heltäckningsmattan som farmor hade i badrummet när hon levde och bodde i hus. Kan ni tänka er något värre än en mörkblå, fluffig, tandkräms(och säkert en massa annat som man helst inte vill tänka på)smetig heltäckningsmatta i ett badrum. Och toalettlocket var inklätt i samma tyg! Uuh, vidrigt! Nämnas bör dock att farmor var en väldigt fin person, i alla fall i kontakt med sina barnbarn. Badrumsgolv har alltså ingenting med personlighetsdrag att göra, eller i alla fall behöver det inte påverka i någon negativ mening.