Ellen Matilda

Paus på obestämd tid
Jag har alltid haft en trasslig hjärna, varit en orolig och ängslig själ, lagt ned för mycket tid på att grubbla, älta osv, osv. Nu har jag dock tagit det ett steg längre, ett steg för långt. Jag skulle vilja bli inlindad i en varm fleecepläd, få en god kopp med te och bara vara fram till mars. Inte nödvändigtvis för att vintern stundar, utan snarare för att jag behöver stänga av. Jag är rädd för så himla mycket och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är ganska tydligt eftersom att jag i nuläget inte hanterar det överhuvudtaget, jag försöker bara att trycka undan och vara stark. Men jag har varit stark och duktigt alldeles för länge, vilket i grund och botten antagligen är orsaken till att jag känner så här. På fredag åker jag till London. Det ligger olyckligt i tid, men jag ska gå in för att ha kul och leva för stunden så gott det går. Ni som läser bloggen får klara er utan mig. Kanske skriver jag redan imorgon, kanske hörs vi först nästa vecka. Vi kommer i alla fall att ses igen. Ta hand om er så tar jag hand om mig. Kram.
Lovets första förmiddag
Heeeeeej (fast inte på det där jätteglada överhurtiga sättet) (mer en lite loj vokalutdragning medan jag funderar över hur jag ska fortsätta). I denna snöiga morgonstund signar jag in och ja, slår mig ned på den mossgröna datapatastolen och skriver till er. Jag skrev ingenting igår, men idag är det tydligen dags igen. I lördagskväll öppnade jag tårkanalerna en smula, vilket bidrog till att jag fick en hel del idéer om olika inlägg att skriva. Fööör.. livet är inte alltid så enkelt. Det är synd. Om allt kändes bra, kul, roligt och spännande, om jag var peppad och nyfiken på vad som väntade mig under mina år som människa på jorden, då skulle det vara mycket enklare. Men om man jobbar för hårt för länge tappar mycket i tallvaron en hel del i värde, nästan allt faktiskt. Det tänkte jag skriva något välformulerat om, men om det verkligen blir av har jag ingen aning om. Vi får se. Som vanligt vet jag inte hur jag ska lägga upp det, jag skriver ju helst ostrukturerade hyperinlägg när saker och ting känns koola och nice. Det är två timmar sedan jag knappade ned ovanstående. Vet inte varför jag aldrig publicerade, gjorde väl som vanligt för många saker samtidigt. Har bland annat planerat ett jobb jag ska göra till ungredaktionen, målat två köksstolar med härlig röd färg och skrivit massa listor inför den stundande Londonresan. Nu tycker jag att snön ska gå bort så att man kan springa utan att slira bakåt. Kära, söta plussgrader, komsi!

Fredagsbilder

Det fina med små fötter:

Hittar jag ett par gummistövlar med mjukt foder och snajdigt monstertryck, ja då är det bara att slå till. Dessa kommer från Coop Bygg och blev mina för 149 riksdaler. Tillsammans ska vi traska omkring i Västerby, hoppa i grusvägarnas vattenpölar och leva det goda livet. Kan knappt bärga mig!